Savile Row – Offer för sin egen framgång
Savile Row har på senaste tiden verkligen varit på tapeten. Thomas Mahon bloggar om sitt liv som skräddare och snart öppnar en helt ny sida enbart tillägnat Savile Row och bespoke, Savilerowbespoke.com.
Savile Rows skräddare har byggt ett så starkt varumärke att modehusen nu trängs för att få öppna en butik på gatan. Detta har tyvärr också lett till högre lokalkostnader vilket gör det allt svårare för skräddarna att klara sig. The Row sägs ha blivit ett offer för sin egen framgång.
Men första kanske vi skall börja med att reda ut vad Savile Row egentligen är? Det enkla svaret är att det är en gata som löper parallellt med Regent Street i London. Det lite mer nyanserade svaret är att det är en grundpelare för klassiskt herrmode. I över 200 år har skräddare huserat längs denna gata och deras arbete har påtagligt format hur dagens kostymer faktiskt ser ut. Gatans historia sträcker sig dock ännu längre tillbaka:
Lord Burlington startade i slutet på 1600-talet ett enormt byggprojekt i London där alla gator han byggde fick namn efter någon familjemedlem. Lords Burlingtons fru Lady Dorethy Savile fick ge namnet till Savile Street, som sedan 1810 heter Savile Row. Gatan beboddes främst av högt uppsatta inom det militära. Den allra första skräddaren spåras tillbaka till 1785, men den äldsta som fortfarande finns kvar är Henry Poole & Co som startade år 1806 och öppnade sin första butik på Savile Row 1846. Mest känd är Poole för att år 1860 sytt det som blev världens första smokingkavaj till dåvarande prinsen av Wales.
Det nya herrmodet
I slutet av 1800-talet var det klassiska herrmodet under kraftig förändring. Mycket av denna utveckling var influerad av George Bryan Brummel, mer känd som Beau. Beau stod nära kung George IV och var ett känt ansikte bland den brittiska aristokratin. Han stod för ett enklare mode utan massa utsmyckningar och valde mörkare färger framför skrikiga. De knälånga byxorna skulle bytas ut mot ett par som nådde ner till skorna. Beau sägs också vara förfadern till Dandyismen. Det nya modet spred sig snabbt och Henry Poole tillsammans med flera andra duktiga skräddare gjorde London och Savile Row till herrmodets absoluta center i mitten av 1800-talet.
I början av 1900-talet började det som idag är gentlemannens uniform, kostymen, att ta form. Borta var fracken med byxor och kavaj i udda material. Byxor, kavaj och väst skulle vara sydd i samma tyg och siluetten blev sportigare. Mellan de både världskriget var Savile Row den självklara platsen för världens välklädda gentlemän. Efter andra världskriget fick Savile Row dock ge utrymme för flera italienska skräddare. Filmstjärnor som Gary Cooper och Clark Gable svek the Row och valde istället att sy sina kostymer hos främst italienska Brioni.
Savile Row mötte en ny renässans under det glada 60- och 70-talet. Bakom framgången låg Tommy Nutter som lyckades locka en helt ny kundgrupp till Savile Row. Nutter sydde kläder år bland annat Beatles, Mick och Bianca Jagger, Michael Caine och Elton John.
Det nya Savile Row
Flera lever i sinnevärlden att Savile Row skulle vara en plats där tiden stått till i över 200 år. Manolo skrev tidigare om när Giorgio Armani attackerade Savile Row och hävdade att Savile Row var så gammalt att det borde vara i svart/vitt. Det krävs ingen större kunskap för att inse att den evigt solbrända italienaren fått allt om bakfoten.
Savile Row är i ständig utveckling och har även fungerat som en språngbräda för flera idag välkända designers. Den kanske allra kändaste är Alexander Mcqueen. Han inledde sin karriär hos Anderson & Sheppard där det sägs att han skrev meddelanden i innerfodret till Prins Charles kostymer. Han hann även med en tid hos Gieves & Hawkes innan gick vidare till Givenchy och senare startade ett märke i egen regi. Mcqueen förkärlek till Savile Row och det skräddade märks tydligt när han valde att ta fram en kollektion tillsammans med H Huntsman & Sons som sedan 1849 huserar på Savile Row. Även Stella McCartney inledde sin karriär på Savile Row och Vivianne Westwood har öppet sagt att hon inspireras tydligt av Savile Rows skräddarkonst.
Idag huserar anrika skräddare tillsammans med nya och yngre talanger längs Savile Row. Det handlar inte längre uteslutande om bespoke utan flera skräddarfirmor har även lanserat konfektionslinjer. Frågan har dock ställts om skräddarhantverket kommer att leva vidare då man idag med hjälp av en dator kan få fram en persons exakta mått.
För nästan ett år sedan så protesterade över 150 skräddare mot de stora modehusens övertagande av gatan genom att lägga ut måttband och saxar längs gatan. Det kan ses enbart som en parodi på en föråldrad verksamhet, men Savile Row väcker känslor. Savile Rows skräddare vill bevara sitt anrika arv och vägrar ge vika för större och rikare modehus. Mark Henderson, ordförande för “the Savile Row bespoke trade association“, förklarar i en artikel i The Telegraph att Savile Row är en viktig del I Englands historia, väl värd att bevara:
- As champagne and fine wine are to France, Savile Row is to English heritage and craftsmanship.
Manolo kommer i ytterligare en artikel om Savile Row berätta om de som idag huserar på gatan.
Ett ögonblick... ...
lördag 27 januari, 2007 kl. 2:32 e m
Härligt med lite modehistoria. Kul läsning!
lördag 27 januari, 2007 kl. 2:50 e m
bra artikel väldigt intressant ser fram mot nästa artikel
lördag 27 januari, 2007 kl. 5:03 e m
Grym artikel. Detta är när Manolo är som bäst.
Dock undrar jag över andra bilden. Det sägs ofta och högt att köpa slips och näsduk i kitt är tveksamt stilmässigt, trots det ser näsduken ut att vara larigt likt slipsen. Är det bara den lilla bilden som förvirrar?
lördag 27 januari, 2007 kl. 5:04 e m
Förlåt, tredje bilden…
lördag 27 januari, 2007 kl. 5:31 e m
Trevligt, Manolo!
Äntligen en artikel som verkligen kvalificerar att kategoriseras under “…stilguide…”, jag ser högeligen fram emot nästa som det hintas om. Märkligt att det är så få skräddarsydda kostymer jag hittills har sett på publicerade fotografier från gårdagens Elle-gala, epitetet välklädd ses i ett helt annat sammanhang efter skriveri detta. Bravo!
lördag 27 januari, 2007 kl. 6:04 e m
håller med, trevlig läsning.
lördag 27 januari, 2007 kl. 10:43 e m
Trevlig läsning och go Savile Row! Låt inte en massa modehus ta över - det vore rent av osmaklig. Var sak på sin plats.
Måste dock säga: Det skulle vara svårt att ha en av ovanstående outfits på sig utan att lägga på sisådär en farfar på sin ålder - med all respekt för det fantastiska hantverket!
lördag 27 januari, 2007 kl. 10:50 e m
[…] Manolo beskriver ett vanligt problem när det gäller place-branding: att en ursprunglig framgång helt enkelt dödar det ursprungliga på grund av efterfrågan. Det är vad som håller på att hända på Saville Row. Skräddarna, som skapat framgången, har snart inte råd att vara kvar. […]
lördag 27 januari, 2007 kl. 11:22 e m
Riktigt bra artikel, intressant skrivet och man känner verkligen med skräddarna:D
söndag 28 januari, 2007 kl. 12:31 e m
Dåligt skriven artikel, en hel del faktafel dessutom.
söndag 28 januari, 2007 kl. 3:06 e m
Bra! Väldigt bra! Som någon sa, detta är när Manolo är som bäst.
söndag 28 januari, 2007 kl. 3:37 e m
Är det någon som har erfarenhet av bespoke både från någon av de “riktiga” firmorna på Savile Row och från AW Bauer & Co i Stockholm och som kan göra en jämförelse (”cut”, hantverksskicklighet m.m.)? Produkterna från Savile Row-firmorna är visserligen fantastiska men med tanke på att jag inte är i London tillräckligt ofta vore det kul att också etablera en relation med ett skrädderi i Stockholm.
söndag 28 januari, 2007 kl. 7:39 e m
brabra
söndag 28 januari, 2007 kl. 10:56 e m
Sawile row är ett av kvaliteintresserade mäns måste, den anrika och respektingivande atmosfären har inte jag lyckats hitta någon annanstans i världen. Skulle verkligen varit synd om denna atmosfär försvunnit pga globala företags hagalenhet. Sawile row är mitt Mecka.
söndag 28 januari, 2007 kl. 11:20 e m
Micke N, det finns ingen regel för vad som är rätt eller fel när det gäller matchning av näsduk. Däremot finns det en massa människor som tror att de vet vad som är rätt eller fel, faktum är att det finns så mycket olika matchningar överhuvudtaget i dag i klädbranchen att reglerna nästan är utsuddade(dock ej till bröllop eller vid inbjudningar)
Annars gå på vad du själv gillar!
måndag 29 januari, 2007 kl. 9:59 f m
…hörde att dem skulle flytta hela badabingen hit till östra storgatan i jönköping…
tisdag 30 januari, 2007 kl. 9:57 f m
flamboyant # 10: Om det nu är massor av faktafel, kan du inte vara så vänlig att upplysa oss? Jag vet att jag skulle uppskatta det, och tror att resten av läsarna här skulle göra det oxå…
tisdag 30 januari, 2007 kl. 1:58 e m
Många hyllar Savile Row, men hur hur många av dessa har överhuvudtaget köpt något därifrån, eller ens besökt någon av butikerna/skrädderierna?
tisdag 30 januari, 2007 kl. 3:09 e m
Vad ligger en kostym på om man låter den sys upp utav en skräddare på Savile Row?
Är ute efter ett “medeltal” så man kan börja spara lite
tisdag 30 januari, 2007 kl. 4:36 e m
Wictor: Du får räkna med runt 35000 kr (inkl moms) för en tvådelarskostym. Gieves&Hawkes och Kilgour ligger, såvitt jag vet, på en bit över 40 och för en Huntsman får du lägga till ytterligare ett antal tusenlappar.
tisdag 30 januari, 2007 kl. 4:57 e m
Okej tack Orren. Billigt är det juh inte men när jag har jobb, och så ska jag allt spara mig till en. Det är jag värd
torsdag 15 januari, 2009 kl. 10:18 f m
Ja 40.000 :- för en tvådelad är ju en slant. Gäller att inte lägga på sig innan den gått ur tiden (men poängen med en Saville Row framför att tex. sy upp en hos Tom Ford som ju börjat satsa på bespoke är ju just att den inte ska bli omodern).